Gud tuktar oss

Hebreerbrevet 12
"Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. 3 Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.
7 Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? 8 Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner"


Detta är en mycket viktig text. Ibland är det svårt att acceptera att Gud inte känns närvarande. Ibland känns det som om Gud lämmnar mig (vilket han inte gör) Men visst har vi alla varit med om Guds tystnad. För det handlar ju om att Gud vill fostra oss också. För om Gud lät oss vara i sin härlighet med andens frid och ljuvlighet jämt, då tror jag att man skulle bli rätt bekväm i detta. Det är när vi känner Guds tystnad som han tuktar oss. Det är i denna tystnad vi verkligen knäböjer oss och ber om hjälp.

När vi lider och mår dåligt då gör vi detta oss starka. Det gör oss mer empatiska mot våra medmänniskor. Har vi haft perioder där vi haft det svårt ekonomiskt då kan vi känna empati med andra som har det fattigt. Har vi kännt tung sorg efter en närtåendes bortgång då gör detta oss starka och vi kan hjälpa andra som genomgår samma sits. Jag är glad och tacksam att jag varit nere på botten och mått rejält dåligt med droger. För det ger mig en styrka, det ger mig perspektiv till hur bra livet är med Jesus i mitt liv nu. Jag är tacksam att detta tråkiga kan vändas till en styrka när jag vandrar med Gud.

Jag tackar dig Gud för att du tuktar mig och hjälper mig i mina misstag. Tack för att du är tyst ibland, tack för att denna tystnad ofta handlar om att jag gått min egen väg och syndat. Tack för att denna tystnad hjälper mig att blotta min hjärta och öppna mig för din hjälp.