tisdag 10 augusti 2010

Vi är nog många som skulle vilja vara med den 14/8, men inte kan! Se nästa post.

När man funderar kring äktenskapet är ofta de första tankar som dyker upp orden ur genesis; dels om att Gud skapat oss till sin avbild, till man och kvinna, och dels om att man skall lämna sina föräldrar och bli ett. Katoliker tänker ofta vidare på Jesu ord om att vad Gud har förenat, det får människor inte skilja åt.

Moderna människor kanske tänker mer på kärlek, och då ofta med romantiska inslag. Attraktion är många gånger starkt förknippat med förståelsen av kärleken. Även det finns i bibeln, där de populäraste ställena finns kanske i Höga Visan.

Judarna tänkte ofta äktenskapet som ett förbund. Det främsta av alla förbund är det mellan Gud och människor, det är modellen och förebilden. Här är ”kontraktet” (ur 2 mos 20):
Detta är vad Gud sade: Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. Du skall inte dräpa. Du skall inte begå äktenskapsbrott. Du skall inte stjäla. Du skall inte vittna falskt mot din nästa. Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.


Det är ett förbund som talar om kärlek. Ser vi det som förebild för äktenskapet kanske det kan förstås på ungefär detta sätt:
Jag visar dig min kärlek. Jag hjälper dig ur din misär och din utsatthet. Jag räddar dig ifrån dem som bara vill utnyttja dig, och inte vill dig väl. Tro inte att du får det bättre med någon annan. Håll inte på med bilder och fantasier kring dem. Det gör bara att vi inte kommer varandra nära, utan snarare kommer ifrån varandra. Sådant riskerar att sitta i länge. Påstå inte att du gör något för min skull, eller att du vill göra det tillsammans med mig, om det inte verkligen är så. Gör vad du behöver, men glöm inte att reservera tid också för mig. Vårda relationerna till släkt och vänner. Uppträd hederligt och var pålitlig. Var nöjd och glad med det du har, i stället för att vara avundsjuk på andra.

Kärleken kanske ändå inte är så abstrakt? Men kärleken innehåller också en längtan. En längtan så stor att Jesus sträckte ut sina armar på korset för att kunna omfamna oss. För att komma det litet närmare hänvisar jag till en gammal hymn, här inspelad en skärtorsdag, då den sjunges i många församlingar.

Texten, med engelsk översättning, finns här.
Då jag misstänker att någon läsare kan ha svårt med både latin och engelska kommer en svensk version (något bearbetad översättning) här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar