Guds allsmäktighet

Det är väldigt ofta som man råkar i en debatt på flashback om just detta. Ateisten vill visa hur orimlig en tro på Gud är genom att använda sig av orimliga ordlekar som gäller just Guds allsmäkighet. Här är ett vanligt exempel:

"Till exempel, kan gud skapa en sten så tung att ingen kan lyfta den? Om han är allsmäktig så är det klart han kan, men här kommer problemet.Om den är så tung att han inte kan lyfta den så är han ju inte allsmäktig. Om han däremot kan lyfta den så kan han ju inte skapa en sten som inte går att lyfta och är därför inte allsmäktig"

Det är en ganska bra fråga som kräver att man tänker innan man svarar. Och dessa svar gav jag i den senaste debatten, med lite hjälp av Lewsis såklart :)

Iskra var också med i debatten och sade kloka saker. Debatten kan ni följa här

CS Lewis:

“Hans allmakt innebär makt att göra allt som har en reell möjlighet, inte att göra det som är omöjligt i sitt innersta väsen. Du kan tillskriva mirakler till honom, men inte nonsens. Detta är inte någon begränsning av hans makt. Om du väljer att säga att ”Gud kan ge fri vilja till en varelse, samtidigt som han förvägrar varelsen sin fria vilja”, så har du inte lyckats säga ”någonting” om Gud: meningslösa kombinationer av ord får inte mening bara för att vi lägger till prefixen ”Gud kan.” … Det är lika omöjligt för Gud att utföra två alternativ som utesluter varandra, som det är för den svagaste av hans varelser; detta beror inte på att hans makt har stött på ett hinder, utan för att nonsens fortsätter vara nonsens även när vi talar om Gud"

Sleepaz:

"Om vi tänker att Gud står bortom tid och rum. Då innebär det att din frågeställning angående stenen blir nonsens ur ett sådant perspektiv. Tänk dig en tavla (som kan symbolisera jorden), när konstnären (Gud) målar tavlan så blir den levande och konstären skapar en värld i tavlan (tid). Men när konstnären inte målar tavlan då står den världen stilla sett ur konstnärens ögon, han kan då tex måla en annan tavla och på såvis skapa en ny tid där. Konstnären står utanför den tid han själv skapat. Skaparen kan då göra som han vill med den värld han skapat, han kan sålledes måla en stooor sten på tavlan, men i ett enda nu kan han avbryta sitt verk för att kringgå din ordlek. Det räcker att sluta måla. Sen så sätter du dina begränsningar till hur Guds väsen är. Enligt kristen tro är Gud av ett andligt väsen som är en treenighet. Om fadern skapar en sten som är så tung att fadern själv inte kan bära den då kan sonen bära upp den. Då har ju Guds väsen kringått ordleken."

"Tänk dig att jag skriver en roman om en figur som heter Kenta. Och om vi tänker oss att jag håller på med en meningen i boken, jag skriver "Kenta skulle precis öppna den andra ölen, då det ringer på Kentas dörr". För Kenta ringer det på dörren precis när han öppnar sin andra öl, det förflyter ingen tid därimellan. Men jag som är Kentas skapare och författare lever inte i denna påhittade tid. Jag kan ha arbeteat 10 timmar mellan det att Kenta drack sin andra öl till att det ringde på dörren. Jag kan tänka på Kenta varje dag i vecka utan att detta märks i bokens tid. För Kenta existerar den tid jag skapt till honom. Han kan aldrig greppa att jag tänkt på den meningen i 10 timmar.

Anledningen till vaför jag skriver detta. Är att stenen är något som inte fungerar på Guds väsen, då det är han som skapat stenens möjlighet till existens. Liknelsen med Kenta blir då relevant för oss. Det är Gud som skapt oss. Och han står utanför den verklighet vi lever i. Och då blir det som Lewsis säger. Att tillskriva Gud nonsens är nonsens även för Gud."