Syndens natur

Fick en fråga av en ateist att förklara vad synden är utan att ta till bibliska citat. Så här blev det. Har låtat lite tankar från Cs Lewis. Vad anser ni om detta? Vilka tankar har ni? Ge eran syn :)

"Om vi tänker oss människans alla drifter som tangenter på ett tangentbord, hunger, sexualitet,kärlek, ilska, begär osv. Vissa av knapparna är svårare att handskas med, hunger,sexualiteten.Tex ett missbruk är en sådan sak, då trycker vi på knappen mot våran vilja. Vi vet innerst inne att det är dåligt för oss, ändå kan vi inte låta bli att trycka på knappen som gör att vi drogar igen. Hur många vet inte innerst inne att dem borde sluta röka/snusa men likförbannat klarar man inte det. Man vill men har inte styrkan att klara det.
Eller tex ilska, trots att man lovat sin fru att inte brusa upp så gör man det igen, man känner en inre skam för det. Man vet en rätt väg som man borde handla.
Även kärlek är en sådan sak, moderskärleken för det lilla barnet är en stark drift. Men om modern ger barnet för mycket kärlek och har svårt att släppa ifrån sig barnet då kan barnet ta skada av detta överbeskydd som äldre. Så även i kärleken så har vi något som talar om för att oss att sluta trycka på knappen.
Det finns något i människan som talar om för henne en rätt eller en fel väg att handla, vi har en inre lag inom oss, detta skall inte förväxlas med vad som är moraliskt rätt i det land man bor tex.
Ett exempel är den tyska soldaten som går över till amerikanarna och börjar kriga för dem. Tyskarna tycker detta är avskyvärt, men amerikanarna tycker han är en kämpe och hjälte. Själv så känner soldaten att han gör det "rätta".
Människan vill göra det rätta för sig själv. Det finns en 'tryckning på tangentbordet som vi vet innerst inne är rätt.
Men har inte förmågan att av egen kraft göra det att kunna knappa in rätt på tangentbordet.
Människan kan här komma till en punkt i sitt liv då hon tappar förtroendet för sig själv, man liksom orkar inte med sig själv i sin eländighet. Gång på gång har man försökt att fixa det. Det är i detta stadium ofta människan ger upp sig själv och ber till Gud. Tyvärr så är det många som inte orkar med dessa känslor utan bedövar sig med sprit,droger. Vilket hjälper kortsiktigt men inte i det stora hela.
Detta är det som vi kristna kallar synden i människan. Den verkar i oss på ett sådant sätt. Den kristna frälsningen börjar här, man ger upp sin stolthet och låter Gud hjälpa oss i detta. Man förstår sitt behov av Guds hjälp. Och hur man kommer till den punkt det är ett mysterium, men Gud gör sitt verk i människan här. Det finns såklart många väger till Gud. Men min väg gick till på ett sådant sätt."