Ibland kan man få sådana där uppmaningar av den helige anden som man tvekar till att göra, men man vet att det är den rätta vägen. Det kan ibland vara så enkelt som att anden vill att jag skall hälsa på någon man inte varit hos ett tag.
Men ändå så tvekar jag ibland,det blir motstånd "vad ska han/hon säga om jag dyker upp sådär osv".
När det blir en inre strid och motstånd om något, då är det Gud som vill något med oss. Man känner en iver och längtan att utföra det, men ändå rädsla och fruktan att kanske göra bort sig.
När den helige ande leder oss då gör det nytta i framtiden.
Anden leder oss att be för människor. Anden lägger ner saker i våra hjärta som vi bör lyssna till.
Jag ser frälsningen som en lång stafett-pinne, som går tillbaka ända till anden kom till oss. När folk lyder anden då blir andra frälsta. Jag är frälst för att andra människor tar sin tro på allvar och lyder Gud. Jag är frälst för att anden har talat till andra människor och inlett dem att be för mig. Jag är frälst pga Guds nåd.
Så varje bön vi gör för våra medmänniskor är till nytta. Det är en upplyftande tanke. Dock skall man tillägga att min bön nu för en viss person kan vara en bricka i spelet. Hur Gud frälser en människa det är ett mysterium. Men den helige ande manar oss till att be och hjälpa våra medmänniskor. Vi kristna idag skall föra stafett-pinnen vidare som dom kristna kämparna gjort innan oss gjort. Dessa kämpar som velat sprida guds ord med döden som utgång.
Här säger Jesus vad vi skall göra. Bara sprid evangeliet med andens kraft. Be och lyd.
Matt 28
"Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla *allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar