Mark 10:17-22
"17 När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?" 18 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. 19 Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor." * 20 Mannen sade: "Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung." 21 Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig." 22 Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket"
Jag känner verkligen igen mig i denne mannens bedrövelse här.
När Jesus prickar in våra hjärtan på det sättet som bara Jesus kan göra. Med givmilda och kärlesfulla ögon träffar Jesus så kusligt rätt. Man vet att han har rätt, fast det tar emot att gå den vägen. Han har så jobbigt rätt liksom :)
För visst är det ett jobbigt krav Jesus ställer för mannen här, denna mannen lever ju säkerligen ett ganska bra religöst liv och håller buden och sköter sig. Men Jesus prickar in hans ömma punkt. "Vad är du utan dina pengar, är det lika lätt att förlita sig på Gud utan dina rikedomar?"
Det är vikigt att lyssna på Jesus och lita på att det blir bra om man gör detta. För visst kan man tänka sig att mannen tänker hur det skall gå utan alla dessa pengar.
Jag är själv i en fas där jag ger upp saker och måste förlita mig på Gud. Jag vet att jag måste ta dessa jobbiga steg i trons väg. Men jag vet också att stegen jag tagit innan som varit jobbiga, dem har verkligen blivit så makalöst bra. Gud belönar om man litar på honom. Men ändå så brottas man med svårigheter när det kommer en ny utmaning från Gud.
Varför är vi så fega ibland?
Eller det kanske bara jag som är feg som skjuter på det som det helige ande vill att jag skall göra.
Fundering: Jag tänker att rikedomar betyder olika nu och då. Nu kan allt mätas i kronor och vi gör ingen direkt skillnad på nödtorft och överflöd, eller snarare vi ser vad vi har råd med som nödtorft. Jesus är helt kompromisslös, det säger jag inget om, men i den tidiga församlingen så lades stor vikt på att arbeta och göra rätt för sig - en hantverkare bör alltså inte per automatik sälja sina verktyg. Jag funderar kring ifall det handlar om att inte bygga trygghet på eller binda emotionella band till det skapade. En del blir ju väldigt mycket utmanade i detta och lämnar precis allt, för andra är inte detta en så stor fråga. Man lever i enkelhet trots rikedomar.
SvaraRaderaFör mig, som är "upp över mina öron" belånad (CSN, bil osv.) går det någon gräns där jag måste betala det jag skall först. Skall jag kunna genomföra mitt jobb (vilket jag tror jag är kallad till) behöver jag återhämtning, föda osv.
Jag tänker att om man lever i kärlek så kommer man till slut hamna i situationer där valet är att dela med sig eller låta andra stå ensamma i sitt lidande. Där blir valet tydligt och där får vi se vad jag förmår.
Eller är det mitt kött som talar?
Fundering 2: Jag tycker mig läsa ut att du närmar dig någon form av brytpunkt där det handlar om att rå om dig själv och dina "rikedomar", och att kapitulera och säga till Gud att "ta vad du vill, jag litar på att du tar hand om mig, men visa mig hur." Så fort det blir tydligt vad du väljer mellan brukar valet vara ganska enkelt. :)
Frid.
Fundering:
SvaraRaderaJag anser att det vi sätter vår förtröstan till före Gud är denna liknelsens innebörd. Det kan vara vad som helst.
Jag anser inte att Jesus vill att mannen skall bli en uteliggare och helt tappa allt. Utan dte handlar om mannens inställning till Gud.
Om vi skall använda ett exempel idag så kanske prylar kan vara en sådan sak, som Jesus prickar in. Tex om man bygger ett liv kring massa lyxiga prylar och helt lever för detta och låter Gud komma i andra hand.
Sen så finns det massor av exempel på trons förebilder, David,Abraham,Salamo var vldigt rika. Men dem satte Gud först och fick rikedom som en välsignelse. Det tolkar jag som att rikedom är inget fult och dåligt, utan det är inställningen till rikedomen som är farlig och lurig. Sök Gud och finn frid i honom. Det är den sanna lyckan som jag ser det.
Svar på din andra fråga. Det handlar om att våga satsa på guds rike med pengar trots att jag har dåligt med pengar.
Ja du. Du tänker bra och känner uppenbarligen ledning i detta.
SvaraRaderaOm Han kom och bad mig ge bort/slänga min mobiltelefon....
SvaraRaderaMen Z
SvaraRaderaFrågan är om du sätter en förtröstan till din mobil före Gud.
Det gör du väl inte :)
Exakt
SvaraRaderaDet är just det som är frågan. Hur stark är ens tro. För om det inte skulle vara något fel på ens tro, skulle man agera som ett helgon i alla situationer, varje dag.
Fast jag antar att det är därför vi går i kyrkan: för att förstå detta och försöka upprätta vår relation med Jesus.
Gud vet vem mitt innersta är, Gud har skapt mig. Att finna Gud handlar också om att låta Gud lära mig vem jag är.
SvaraRaderaMen visst är det tryggt att lägga sitt liv i Guds händer. Det kan ju inte bli annat än bra :)