fredag 30 maj 2008

En beröring av Gud


Jag tycker detta med själva tron är så fascinerande. Då jag varit en ateist i nästan hela mitt liv har jag alltid sett detta med tron på Gud som en galenskap. Visst har man kanske tänkt tanken att Jesus funnits som historisk person men blivit en form av legend som folk upphöjt. Men annars har det mest känns som en galenskap.

Jag är så fascinerad av förmågan att komma till tro. Vad var det som fick mig som varit en ateist att bara öppna mig för tron på Jesus.
För visst är nya testamentet svårt att förstå.
Hur kan man tro på en jungfrufödelse? Hur kan man tro att Guds ord blir en människa? Hur kan man tro på en Gud som är en fast ändå tre? Hur kan man tro att denne Jesus kunde gå på vattnet, att han kunde väcka upp döda. Hur kan man tro att denne Jesus genom sin död tar på sig all synd? Var är ens synd?

Vad är det som får mig som ateist att bara börja tro på detta? För i ärlighetens namn så kan dessa saker te sig märkliga ,orimliga och övernaturliga? Jag har aldrig trott på något övernaturligt innan som spöken osv.

Men det hände någon den där dagen för ca ett år sen. Det hände något som berörde mig så att jag förstod att detta som står om Jesus det är sant. Jag är så förundrad över detta möte som fick mig att komma till tro. Dagen innan trodde jag inget alls. Men dagen efter så tror jag.
Denna skillnad fascinerar mig.

Jag mötte Jesus, jag kändes hans närvaro, jag upplevde att han titta på mig, jag kände ett par kärleksfulla ögon som tittade rätt igenom mig. Jag blev så uppfylld av denna kärlek att mitt hjärta bara svämmande över i frid och salighet.
Jag bestämde mig att följa Jesus här Detta gick inte att fly ifrån.
Detta var på rikigt.
Jesus finns, jag har mött honom.
Fridens.

6 kommentarer:

  1. sleepaz: "Då jag varit en ateist i nästan hela mitt liv har jag alltid sett detta med tron på Gud som en galenskap." - ditto ;-)

    För mig var det väl ca två år sedan jag kom till tro, "på riktigt" (dock hade jag läst en hel del av koranen och så innan dess) och cirka 1,5 år sedan jag började gå på Mässan i min lokala katolska kyrka, och blev katolik (alltså upptagen i den katolska kyrkan) för tre månade sedan (22.3.2008), lycka till på vandringen närmare Sanningen!

    SvaraRadera
  2. Visst är det märkligt, denna visshet man plötsligt bara har. Vad är den om inte Anden. Trons orimlighet och ändå denna plötsliga visshet. Märkligt, mycket märkligt...

    SvaraRadera
  3. minutz3:
    Det låter fint :)

    Tack för dina ord.. Lycka till med din vandrig, eller skall vi säga våran vandring i kristi kropp

    SvaraRadera
  4. Excelsis:
    Ja det är synnerligen märkligt. Plötsligt blir min själ upplyst om en större existens. Jag har mött kärlekens ursprung. Den stora källan,det stora eviga ljuset.

    Mäktigt är det :)

    SvaraRadera
  5. Også jeg er fascinert av dette med tro. Jeg har vært kristen hele livet - men troen er ingen automatikk av den grunn. Den er levende. Den spirer og gror på innsiden. Den er en gave jeg aldri vil slippe taket i.

    Jeg gleder meg på dine vegne! Lykke til videre!

    SvaraRadera
  6. Tack för dina ord Siw :)

    SvaraRadera