söndag 18 maj 2008
Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.
Satt och läste lite i Romarbrevet förut, och detta kapitel är så klockrent för oss som är svaga och faller för världens frestelser gång på gång. Det är så underbart att dessa rader kommer från Paulus, som ändå uppfattas som gankska hård i vissa brev. Men han hade uppenbarligen problem med köttsliga frestelser. Det är inte så lätt att alltid leva upp till bilden som en from kristen. Vi är alla svaga. Vi behöver Jesus. När Jesus bor i mig då är jag stark i honom.
Romarbrevet 7
14 Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. 15 Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. 17 Men då är det inte längre jag* som gör det, utan synden som bor i mig.
18 Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.
20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 21 Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig.
22 Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar.
24 Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? 25 Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Först: mycket bra initiativ. Kul att läsa vad du skriver (som vanligt).
SvaraRaderaI psykologin pratar man om jag-syntonitet och jag-dystonitet (ja, eller det finns en liten teori om detta, det är väl inte alla psykologer som ägnar det så mycket tanke). Detta innebär att göra en del av sitt inre, eller av sina handlingar till del av en själv. Om man har en bild av sig att vara ärlig och om man sedan gör något oärligt så kan man säga att "jag vet inte vad som hände, jag är inte sådan egentligen". Handlingen är jag-dyston, det är inte riktigt jag som gör det. Självbilden kan stå fast trots att handlingen skulle peka på något annat. Detta passar bra in på texten, på begreppen synd, upprättelse och förlåtelse.
För det är ju precis så. Svårt som attan att göra någon nytta i denna värld.
Kloka ord (som vanligt) excelsis. Välkommen till bloggen :)
SvaraRadera