flytt av bloggen

Kommer i fortsättningen skriva på wordpress:

http://sleepaz.wordpress.com/

God jul

Önskar jag er.
Vi får väl se vad som händer med bloggen framöver. Jag är just nu moderator på flashback igen, så det upptar ju en del tid.
Sen så känns det som att bloggandet i den "kristna" sfären avstannat lite. Jag läser och följer allt färre bloggar nuförtiden. Det kanske även avspeglar mitt egna bloggande.
Vi får därför se hur det blir framöver.

Fader Vår – Några reflektioner

Fader vår som är i himmelen. Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss i dag, och förlåt oss våra skulder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. AMEN.

1. Varifrån fick Jesus idén att vi skulle kalla Gud för Fader?

Har du mig kär?

Igår under högmässan så var det konfirmation för ungdomarna i kyrkan. Det var en högtidlig gudstjänst med biskopen närvarande.
Det var även speciellt och tänkvärt att begrunda konfirmandernas löften, och påminna sig om att man själv avlagt dessa löften. Det var för mig en tankeställare.

Tron kan ju ibland för mig, nästan kännas som ett stort skämt, ett stort hyckleri där jag knappt mäktar med att be till Gud. Och när jag väl bedjer så finns inte den där kärleken till Gud som den fanns innan. Relationen till Gud förvandlas närmast till någon som jag prioriterar först på tredje eller fjärde plats i mitt liv. Det finns mycket annat som lockar före, dator, internet, serier, musik osv. Ja dessa ting tar ofta bort viljan att umgås med Gud.

Orden i Johannesevangeliet 21:16 ekar med smärta i hjärtat "älskar du mig?, har du mig kär"
Jag tänker ofta på hur svåra dessa ord måste ha varit för Petrus, som när det väl kom till kritan, inte hade den kärleken till Jesus, så krävdes. Ja vilket fick en konsekvens, där han förnekade att han kände honom.

Jag tror att det är viktigt att man vågar erkänna för Gud, att man inte älskar honom tillräckligt. Jag upplever iaf att det är en vinst att våga erkänna detta.
Det här var ju tänkt som en kort bloggpost, så det får väl räcka för denna gången.

Vad svarar du själv på Jesu fråga? "Har du mig kär"?

De sista två kapitlen i Paulus första brev till de kristna i Korinth

Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse - den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro.

Dagens lärdom

Man lär sig något nytt varje dag sägs det. Idag har jag nåtts av insikten att städa undan massa bråte inom mig. En insikt som ger mig en förnimmelse att något nytt håller på att ske med mig.

Här är några ord från Paulus brev som sammanfattar det hela bra.

"Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er?" (1 Kor 3:16)

Länktips

Dick Harrysson vågar gå emot strömmen och påpeka en historisk rimlighet. Vilket är rätt ovanligt i svensk media. Här kommer två länkar som är värda att läsa.

http://blog.svd.se/historia/2011/04/11/fanns-jesus/

http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/12/att-jesus-inte-skulle-ha-funnits-r-en-modern-konspirationsteori

Kapitel 13 & 14 i Paulus 1:a brev till de kristna i Korinth.

Paulus går vidare med hur de firar gudstjänsten.

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kapitel 12 verkar vara enklare...

I fråga om de andliga gåvorna, bröder, vill jag också att ni skall ha kunskap. Ni vet att när ni var hedningar drogs ni viljelöst med, bort till de stumma avgudarna. Därför vill jag att ni skall förstå att ingen som är fylld av Guds ande säger: "Förbannelse över Jesus", och att ingen kan säga: "Jesus är herre", om han inte är fylld av den heliga anden.

Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt.

1 kor 11 - en stötesten eller en snubbeltråd?

Detta kapitel kan man säga en hel del om ... men jag har i alla fall försökt att begräns mig!

Ha mig till föredöme liksom jag har Kristus till föredöme.

Jag måste berömma er för att ni kommer ihåg allt jag har sagt och håller fast vid det som jag har fört vidare till er precis som jag förmedlade det. Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är

1 Kor 10 - vari grundas enheten i församlingen???

Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose. Alla åt de samma andliga mat, och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. Men de flesta av dem fann inte nåd inför Gud utan blev liggande döda i öknen. Allt detta är exempel som säger oss att

Det var ett tag sen

Hejsan kära läsare.
Det var ett tag sen jag skrev nu. Det har såklart sina skäl, till varför jag inte skrivit på ett tag.

1 kor 9 - kanske ändå inte så nytt?

Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår herre? Är inte ni det verk som jag har utfört för Herren? Om jag inte är apostel för andra är jag det åtminstone för er. Ni är ju Herrens egen bekräftelse på mitt uppdrag som apostel.

Detta är mitt svar till dem som kritiserar mig:

Kapitel 8 - om offerkött

Paulus fortsätter att besvara inkomna frågor. Denna gång om kött som offrats till avgudar.

I fråga om offerkött vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken. Den som tror sig ha kunskap har ännu inte fått den rätta kunskapen, men den som har kärlek, han är känd av Gud. När det alltså gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, vet vi att det inte finns någon avgud i världen och ingen annan gud än den ende. Ty även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden - och det finns ju många gudar och många herrar - så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till.

Kapitel 7 - om äktenskapet

Paulus fortsätter i sitt första brev till församlingen i Korinth:

Nu till det ni skrev. Det är bäst för en man att inte alls röra någon kvinna. Men med tanke på all den otukt som finns skall mannen leva med sin hustru och kvinnan med sin man. Mannen skall ge hustrun vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte själv över sin kropp, det gör mannen. Likaså bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. Håll er inte ifrån varandra annat än för en tid, om ni har enats om det för att ostört kunna ägna er åt bön och sedan vara tillsammans igen. Annars kan Satan fresta er, eftersom ni inte förmår leva avhållsamt. Detta säger jag som ett medgivande, inte som en befallning. Helst ville jag att alla levde som jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.

Jag läser vidare i kapitel 5 & 6 i Paulus första brev till de kristna i Korinth

Man säger att det förekommer otukt bland er, till och med sådan otukt som inte finns ens bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru. Men ni är sturska, fast ni borde ha blivit förtvivlade och stött ut den som gjort sig skyldig till detta. Själv har jag redan - som om jag hade varit där, frånvarande till kroppen men närvarande till anden - fällt domen över den skyldige, i vår herre Jesu Kristi namn, när ni och min ande kom samman och vår herre Jesu kraft var med oss: en sådan person skall överlämnas åt Satan så att hans kropp går under för att hans ande skall bli räddad på Herrens dag.

Ni har ingen anledning att skryta. Vet ni inte: lite surdeg får hela degen att jäsa. Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg. Ni är ju osyrade, för vårt påsklamm, Kristus, är slaktat. Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.

En liten reflektion över dagens evangelium ur Matteus 13:e kapitel

Den dagen gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. Det samlades mycket folk omkring honom, och därför steg han i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. Och han talade till dem med många liknelser: "En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron."

I kap 4 verkar Paulus knyta ihop påsen

Det här med bibelläsning och bibeltolkning är inte alltid så lätt. Vad menar författaren egentligen? Vad uppfattade hans läsare? Det jag försöker att göra här är att leta efter ledtrådar i texten, så jag fortsätter med kapitel 4 i Paulus första brev till de kristna i Korinth:

Vi bör alltså betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter. Nu krävs ju av en förvaltare att han skall visa sig pålitlig. Men mig är det likgiltigt om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Inte heller dömer jag mig själv. Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer mig är Herren. Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud.

Kapitel 3 i 1 kor...

Jag läser vidare... 1 kor 3:

Och jag kunde inte heller tala till er, bröder, som till andliga människor, jag fick tala till sådana som var kvar i sin köttsliga natur, till spädbarn i Kristus. Jag gav er mjölk, inte fast föda; den tålde ni ännu inte. Och ni tål den inte heller nu eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. För om det finns ofördragsamhet och strid hos er, har ni då inte kvar er gamla natur och lever på vanligt mänskligt vis? När den ene säger: "Jag hör till Paulus", och den andre: "Jag hör till Apollos", är ni inte då som alla andra? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete.

Jag läser vidare...

I det första kapitlet anger Paulus tonen i, och ärendet för, sitt brev. Efter den för sammanhanget retoriskt korrekta inledningen, där han anger relationen mellan honom själv och läsarna, talar han om splittringen i församlingen, och ställer den mot Kristi kors och Guds Vishet. Han gör det med tydliga allusioner till profeterna. Det är den tolkningsbotten som jag kommer att använda för att förstå resten av brevet - han skriver ett brev och inte t.ex. en tidning med skilda notiser utan något tydligt inbördes sammanhang.

Låt oss titta litet närmare på kapitel 2: