I fråga om offerkött vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken. Den som tror sig ha kunskap har ännu inte fått den rätta kunskapen, men den som har kärlek, han är känd av Gud. När det alltså gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, vet vi att det inte finns någon avgud i världen och ingen annan gud än den ende. Ty även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden - och det finns ju många gudar och många herrar - så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till.
Denna kunskap finns dock inte hos alla. Somliga sitter så fast i sin gamla avgudatro att de äter köttet just som offerkött, och det tynger deras samvete, osäkert som det är. Men det är inte maten som kommer att föra oss till Gud. Vi förlorar inget om vi inte äter, vinner heller inget om vi äter. Se bara till att den frihet ni kan ta er inte blir till skada för de osäkra. För om någon får se hur du som äger kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, kan han då inte bli så styrkt i sitt samvete att han äter offerkött fast han är osäker? Då går den osäkre förlorad genom din kunskap, denne broder som Kristus har dött för. Om ni på detta sätt försyndar er mot era bröder och våldför er på deras osäkra samveten syndar ni mot Kristus. Alltså: om maten bringar min broder på fall avstår jag från kött för evigt för att inte bli orsak till min broders fall.
Det hela kan synas vara litet mindre relevant för oss. Vi har i våra städer inga avgudatempel där det offras... För att förstå problemet som Paulus adresserar kanske man bör fundera litet över de då rådande förhållandena, och se om inte vi ändå har något liknande.
Han nämner uttryckligen osäkra människor. Frågan är vad de var osäkra på. Det är rimligt att anta att de gärna ville tro på Kristus, men att de inte fullt ut insåg att det innebar ett avståndstagande från hednakulten. Kanske deltog de i båda "för säkerhets skull". Kanske delvis av sociala skäl. Ganska säkert av ekonomiska skäl - varför skall en fattig människa tacka nej till en gratis måltid? Relativt sannolikt var det hela ganska oklart för en del gott folk. Så är det också i dag. Kunniga människor kan delta på i högtider och firanden hos andra samfund eller religioner, och låta det ske på en "korrekt nivå", medan mindre kunniga inte ser varför man skall delta över huvud taget, eller varför man inte får vara med fullt ut om man ändå är där. Vad Paulus säger är i så fall att det är bättre att följa enkla regler som alla förstår, även om man kan motivera annat för sig själv. Man bör alltså vara medveten inte bara om vad man gör själv, utan också hur andra uppfattar det. Det är ett ansvar som de flesta av oss förmodligen inte vill vidgå.
I inledningen skriver han att kunskapen gör oss uppblåsta, /medan/ det som bygger upp är kärleken. Han knyter alltså åter till temat om enhet... Denna gång är det ett för de flesta inte alltför svår uppoffring han kräver. Kärleken till de osäkra, till de mindre kunniga, kräver att man avstår ifrån billigt kött, eller gratis måltider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar