Traditionen i bibeln

Ordet tradition (-en, -er, -erna etc.) finns i bibeln ett par gånger gånger. På grekiska är det paradosis, παράδοσις. Dessa tillfällen är:

Mark 7:1-13 (Översättningen av ordet varierar mellan tradition, lära och regler.)
Fariséerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom, och de såg att några av hans lärjungar åt bröd med orena händer, det vill säga utan att tvätta sig. Fariséerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna, och när de kommer från torget äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kittlar. Därför frågade fariséerna och de skriftlärda honom: "Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas regler utan äter med orena händer?" Han svarade: "Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler." Och han sade: "Det är just det rätta - att upphäva Guds bud för att låta era egna regler gälla! Mose sade: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: ’Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det gör jag till korban’ (det vill säga tempelgåva), då kan ni inte låta honom göra något för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft genom de regler som ni har ärvt och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni."

Matt 15:1-9 (Liksom ovan varierar översättningen)
Sedan kom fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och sade: "Varför bryter dina lärjungar mot fädernas regler? De tvättar ju inte händerna innan de äter." Han svarade: "Varför bryter ni själva mot Guds bud för era reglers skull? Gud har sagt: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva, då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft för era reglers skull. Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud."

1 Kor 11:2 (här har man hoppat över ordet, och gjort omskrivningar i stället)
Jag måste berömma er för att ni kommer ihåg allt jag har sagt och håller fast vid det som jag har fört vidare till er precis som jag förmedlade det.
Gal 1:14
I trohet mot judendomen överträffade jag de flesta av mina judiska jämnåriga, ivrigare än någon annan hävdade jag traditionen från våra fäder.
Kol 2:8
Låt ingen göra er till fångar i de tomma och bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga traditioner och kosmiska makter och inte på Kristus.
2 Tess 2:15 (här översatt med läror)
Stå alltså fasta, bröder, och håll er till de läror som vi har fört vidare till er, muntligen eller i brev.
2 Tess 3:6 (här översatt med regler)
Vi föreskriver er i herren Jesu Kristi namn att dra er undan de bröder som lever utan ordning och inte följer de regler de har fått genom oss.

Med denna variation är det kanske inte så svårt att förstå varför några kristna tror att bibeln är emot tradition som sådan, eller åtminstone lärotradition. Frågan är kanske om man fastställer sin tro först, och söker bekräftelse sedan, och om man någonstans gör någon ordentlig undersökning. Jag misstänker att de flesta människor litar på någon som förklarar saken på ett trovärdigt sätt, varefter man köper argumenten, och kanske senare också själva tankegången. Det är så de flesta av oss fungerar. Men några kommer vid något tillfälle att vilja gå litet djupare. Kanske inte så mycket för att ifrågasätta, utan för att förstå. Och då riskerar man att hamna på något som man måste vända och vrida litet mer på för att komma tillrätta med. Det finns säkert många sätt att göra det...

Några som måste göra det är de som översätter bibeln. En variant är naturligtvis att undvika att använda ordet när det är positivt. Det har blivit en trend bland protestantiska bibelöversättare. Jag undrar varför? Det kan knappast vara en tillfällighet. Det är en sak att man kan tolka texter olika, men om de är medvetna om att ordet, och dess användning, är känslig, så bör de ha tänkt igenom vems budskap som deras översättning skall förmedla.