Avlat såklart

För första gången på riktigt länge, så känner jag inspiration att skriva ett inlägg.
Jag fyllde ju (hipp hipp hurra) 30 år igår.. Och fick en intressant bok av min käre svärfar.
Göran Häggs bok "Gud i Sverige"

Boken handlar om olika skeenden i Sveriges religiösa historia, och tar sin börjar i Asatron, och förs sen vidare till det kristna intåget. Nämligen det katolska.
Den tar upp många aspekter av den katolska kyrkans ungdom i Sverige som kanske i sig är värda att skriva ett inlägg om. Men vi får veta att hur kungar politiker resonerade och även hur vanligt folk uppfattade den nya katolska trons intåg.

Jag tänkte belysa avlataten, och varför man egentligen använde detta laddade begrepp. Ofta får man ju som protestant höra om den förfärliga avlaten som katolikerna sysslade med, som Luther räddade oss ifrån.

Jag tycker Hägg förklarar historien bakom på ett ärligt och ödmjukt sätt.
Det börjar ju dels med att det nya kristna missionärerna började lära det svenska folket bibelns budskap. Man kom med ett budskap om kroppens återuppståndelse efter döden. Det kristna budskapet kommer med en strikt moral, där den som ser på en annan kvinna med åtrå, har begått äktenskapsbrott. Och där Jesus kristus har dött i vårt ställe för vår oförmåga att leva ett moraliskt rätt liv inför Gud.

Jesus är också rätt tuff mot "rika" människor. Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.
Eller berättelser om den rike mannen, som frågar vad han skall göra för att få evigt liv, och svarar att han skall sälja allt han äger. Vi ser även hur lärjungarna levde i Apostlagärningarna, där man sålde allt man ägde till förmån för kyrkan.
Det fanns därför i Sverige, rika människor som var rädda för att gömma sin rikedom. Man gav därför kyrkan stora rikedomar/marker i tron att man skall nå evigt liv. Det fanns de som gav kyrkan allt det hade, i tron om att de skulle nå saligheten.
Det betyder att det uppstod ett sorts behov att skriva ett slags kvitto på detta. Där kyrkan på något vis godkänner en gåva som "rättfärdig" inför Gud. Detta kvitto kallas "avlat".
Det är ju ganska enkelt att tänka sig att de rika "köper sig" en biljett till himmelriket. Men betänkt ändå hur svårt det är att ge upp sin rikedom. Det var nog inte enklare då, än vad det är i dag.
Guds ord gäller trots allt, det är svårare för en rik att komma till himmelriket. Då kan man ju tycka att de tär bättre att ge bort sina tillgångar än att samla dem på hög.
Avlaten har dock aldrig varit något man får syndernas förlåtelse från. Traditionellt talar man om att avlaten ger "efterskänkande av de timliga straffen", vilket bygger på en äldre tankegång där varje synd gav ett visst antal år i skärselden och en avlat kunde minska antalet år för en själv, eller den avlidne person, som man skänkte avlaten.
Det betyder alltså att rika människor som blivit kristna, inser hur mycket man försakat som rik, och får då botgöring att ge kyrkan delar av sina rikedomar.
Det är väl på denna punkten som katolska kyrkan skiljer sig mot en del evangeliska grupper. Vi tror exempelvis att om Hitler skulle omvända sig innan kriget tog slut, så skulle han behöva göra bot för det han ställt till med. Medan man i andra samfund menar att det räcker att omvända sig så har man del av saligheten, och får spendera en evighet med män som Hitler. Vi ser dock annorlunda där.

Det som många kritiserade kyrkan för, är just just missbruket av dessa avlater. Luther reagerade ju på hur långt man dragit denna eftersänkning av straff i skärselden. Man kunde tex köpa avlatsbrev åt sina släktingar. Den reformatoriska propagandan hävdade att katolikerna köpte syndernas förlåtelse, medans det i själva verket var "efterskänkande av de timliga straffen" i skärselden.
Så vitt jag förstår det, så erkänner kyrkan att det förekommit missbruk, men själva metoden är inte felet.
Enlig wikiedia så avskaffades penningavlaten redan vid det tridentinska kyrkomötet på 1500-talet.

Det är dock är väldigt intressant debatt om vi ser till dagens rika kapitalistiska samhälle. Det finns kyrkor som har en väldigt "stram" ekonomi, om inte annat just katolska kyrkor i Sverige, som har en väldigt begränsad ekonomi.
Men det är väl o andra sidan en balansgång i mycket makt kyrkan vill göra anspråk på. Man är väl kanske rädd för den propgaganda man hade emot sig från protestanter. Man kanske därför har tonat ner detta. Men i själva verket så kanske detta förhållningsätt skickar rika människor till helvetet. Jag tror på Jesu ord där kring svårigheten för en rik att komma in..