Advent

Jag tänkte uppmärksamma att vi firar advent just nu. Den tid då vi förbereder oss för att fira att Kristus blir en av oss, att han kommer oss så nära att han delar alla våra mänskliga villkor, att han låter sig ses av mänskliga ögon. Förut hade ingen människa sett Gud sedan Adam & Eva förlorade den renhet som detta kräver. Vi befinner oss på något sätt i samma situation som det gamla förbundets folk. Vi väntar på att Gud skall sända oss frälsaren. Men liksom många av dem som levde då, är också vi ofta alltför upptagna av våra egna tankar, drömmar, bekymmer, förhoppningar och strävanden. Frågan är om vi verkligen är beredda att ta emot honom sådan han verkligen är?

För den händelse att någon läsare är litet osäker på latinet i sången följer här en svensk översättning:

Refräng:
Dugga, ni himlar, från ovan, och ni skyar, regna ner den rättfärdige.

Vers 1:
Vredgas icke, Herre, och kom ej längre ihåg vår orättfärdighet. Se, din helige stad är ödelagd, Sion är ödelagt. Jerusalem är öde. Öde är din helgedom och din härlighets hus, där våra fäder lovsjungit ditt heliga namn.

Vers 2
Vi har syndat och blivit såsom en spetälsk, såsom trädens torra löv har vi alla fallit av. Lik en stormvind har våra missgärningar ryckt oss bort. Du har vänt ditt ansikte ifrån oss, du har slagit oss för våra synders skull.

Vers 3
Se, herre, till ditt folks betryck, och sänd den du sända skall. Sänd ut lammet, sänd ut från öknens klippa jordens härskare, att han må avlyfta från oss fångenskapens ok.

Vers 4
Trösta dig, var tröstad, mitt folk! Snart skall din frälsare komma. Varför förgås du av sorg, varför har smärtan vanställt ditt ansikte? Frukta ej, jag skall frälsa dig, ty jag är Herren din Gud, Israels Helige, din frälsare.

Under Advent kommer vi också särskilt ihåg Maria, som bar Jesus till oss. Den hymn som är vanligast följer här.


På svenska ser det ut så här:
Frälsarens milda moder, du port som för oss öppen står till himmelen, du havets stjärna, hjälp guds folk som faller, och strävar att ånyo resa sig. Du som salig födde, till skapelsens häpnad, den helige som dig har skapat, jungfru var du och förblev du, som från Gabriels läppar mottog Herrens budskap. Se till syndarna med mildhet.