Ibland när jag debatterar med vissa protestanter, så får jag ofta höra att "katoliker behöver göra gärningar, för att bli frälsta"
Ofta citerar tex, dessa rader: "Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar." (Romarbrevet 3:21–28)
Och då kan katoliken kontra med vissa andra bibelverser som dessa:
"Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ‘Gå i frid, håll er varma och ät er mätta’, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död." (Jak 2:14-16)
"Jesus sade till sina lärjungar: "Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar". (Matt 16:27)
’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv." (Matt 25:45-46)
Och då är väl frågan om Jesus och Jacob har samma lära, medans Paulus har en annan? För Jesus och Jacob så verkar gärningarna, vara något som är en del av frälsningen. Medans Paulus kommer med en helt annan lära, där man "bara" behöver tro, så är man frälst..
Frågan är väl om Paulus verkligen lär ut så?
Givetvis är det inte så… Paulus uppmanar vid flera tillfällen sina församlingar, hur de skall leva ett rätt liv.. Man kan inte vara en troende kristen och hålla på med otukt, och annat ogudaktigt. Det finns därför regler som man bör följa.. Att följa dessa regler är icke gärningar.. Trots det är det en nödvändighet för det kristna livet, mao även påverkar hur man lever frälsningen. Annars skulle ju Paulus inte påvisa detta.. Ef 5:3, 1 Kor 5:11, Kol 3:5,, 1 Thess 4:3
Det finns ju också andra bibelverser som visar att Paulus undervisning, är i symbios med Matteus 25, Där vi en gång skall stå inför Herren, som för räkenskap för det vi gjort i våra liv.. Är det hur mycket vi ”trott” på Gud som vi skall rannsakas utifrån? Eller är det frukten av det vi gjort för herren i vårt liv? .
”Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol. Ty det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall alla knän böjas, och alla tungor skall prisa Gud.
Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud.” (Rom 14:10-12)
”Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet, som du har kallats till och för vars skull du har avlagt den rätta bekännelsen inför många vittnen. Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den rätta bekännelsen – håll ditt uppdrag obefläckat och klanderfritt till vår herre Jesu Kristi ankomst” (1 Tim 6:12-14)
Vad har ni för tankar kring detta? Kan man vara frälst utan att göra gärningar för herren? Kan man verkligen applicera Paulus ord från Romarbrevet på detta sättet? Enligt min uppfattning så läser man inte bibelns helhet. En av anledningarna till att jag blivit katolik, är just genom grundlig bibeläsning.
Jag tror att de alla har samma lära. Däremot formulerar de sig litet olika beroende på vilket ärende och vilken publik de har.
SvaraRaderaDina meddebattörers centrala misstag ligger i dels vad de menar med frälsning, och dels vad de tror att Paulus menar, och det har ganska djupa rötter som jag återkommer till vid senare tillfälle.
Med frälsning menar de att man är förutbestämd att komma till himmelen. Vi menar att det är att bli befriad ifrån synd, och kunna leva i gemenskap med Gud. Vi måste fortfarande kämpa mot synden, men om vi verkligen gör det, och har förtroende för Gud, så kommer han att hjälpa oss. Ett problem i sammanhanget är att inse sina synder...
Vad Paulus menar är två saker:
1) Vi kan inte förtjäna vår frälsning, utan det är Gud som möjliggör den. Vad många protestanter hoppar över är att det är ett möte, och att vi åtminstone måste försöka att anstränga oss.
2) Laggärningarna åstadkommer inte frälsningen. Det är en skillnad i kraften mellan deras omskärelse och vårat dop, deras todah och vår eukaristi osv. många protestanter förstår inte begreppet laggärningar, och inte heller sakramentsbegreppet, varav de sluter att det måste röra sig om gärningar i största allmänhet, vilket inte är helt fel, eftersom min matlagning eller bilkörning eller presentinköp eller ... inte i sig åstadkommer någon frälsning. Men det var inte sådant som åsyftades...
Mm.. Just betoningen i vad frälsningen är, verkar vara en viss skillnad.. Skrev ett par rader på erevna för ett tag sen kring detta.
SvaraRaderaFör mig är frälsningen en livsuppgift, ett mål i livet att förändras till att bli mer lik Kristus för var dag som går.. Det innebär att jag själv måste göra prioriteringar.. Ingen kan tvinga mig till bön, eller att gå till Gudstjänster, eller läsa skriften.. Det är jag själv som väljer vad jag vill mata mig själv med.. Antingen så ser jag på tv, och matar mig med skit, eller så prioriterar jag Gud, och umgås med honom.. Var dag är en kamp, att välja den rätta vägen..
Även om jag väljer Guds våg, så är det inget jag berömmer mig av.. Högmodet finns givetvis alltid runt hörnet… Satan är slug, varje situation finns det alltid en risk att vi tar åt oss äran själva, och ser oss som förmer än andra.
Men att välja att umgås med Gud, är ju något som vi innerst inne känner en längtan att göra.. Det är sålledes Gud som skapt mig till att känna en längtan till honom..
Eller som Agustinus sade: ”Du, o Gud, har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig”
Även om många ser dessa ting som gärningar.. Så ser jag de som att finna min sanna väg.. Jag tror inte att Gud tvingar mig att umgås med honom.. Varje dag har jag ett val.. Antingen sätter jag på tvn, eller så läser jag skriften, och i bön lär känna Gud bättre.. Och ju bättre jag lär känna Gud, desstu bättre tror jag det känns att en dag stå inför hans ansikte..
Visst är jag frälst genom tron, men liksom, en dag skall jag möta honom.. Jag tror inte han nöjer sig med att jag bara ”trodde” rätt, men inte levde ut mitt liv för att göra hans vilja
Människan är en helhet. Det har skrivits en hel del om det genom historien. En av de senare, och enklare, versionerna stod Johannes Pauls II för i "kroppens teologi".
SvaraRaderaDet blir helt fel om man tror att tron endast sitter i intellektet. Det strider mot både bibeln och våra erfarenheter. Tvärtom vet vi att vi kan träna oss till olika saker, och att vi oftast behöver ha med hela kroppen för att göra det. Redan i antiken offrade man till Gud, och till avgudar. Det berodde inte på sluga beräkningar - varken erfarenheten av att kunna utvinna förmåner, eller ledares förmåga att dupera andra människor, utan det beror på våra mänskliga behov. Vi vill gärna ge något, både till Gud och till andra människor. Många kanske kommer ihåg när man som liten plockade en näve tussilago och gav till mamma. Det var inte mors behov, och maten blev inte godare, utan det var den egna önskan att få ge.
På samma sätt är det med "livet med Gud". Om man vill leva det, så är man välkommen, men i början kan det bli en smula tafatt. I perioder kan det kännas svårt eller meningslöst. Men det finns en möjlighet att växa. Det handlar både om att söka hans vilja, och att be. När man gör något är det skillnad mellan om man gör det slarvigt "för att man måste", eller gör det med omsorg. När man ber är t.o.m. kroppshållningen viktig. Det handlar inte om att utmana folk med dåliga leder eller liknande, utan om att det är en sak att sitta, en annan att ligga, en tredje att stå osv. Genom kroppshållningen påverkar man sig själv. Var och en kan pröva att tala med någon, och inta en nonchalant hållning, som man ofta ser hos ungdomar, och att sedan pröva en annan hållning som medger koncentration. Första minuterna är det detsamma, men efter ett par gånger, och kanske ett par dagar kommer det inre att återspegla det yttre. För många människor kan det vara så enkelt att man måste räta på ryggen... Det förbättrar andning och blodcirkulation, vilket också påverkar...
När det gäller att lära känna Gud brukar gamla munkar säga att det bara finns ett sätt: på knä. Jag brukar annars tänka på en bild ifrån 1970-talet, då vänsterdebatten var stark, och många unga försökte att arbeta för "folkets" bästa. Många länder hade något med "folk" i det officiella namnet, t.ex. folkrepublik. Demokratisk republik är samma idé. Bilden föreställde i alla fall en människa, som förklarade sig vara en "folkets man" - eftersom han läst ett flertal böcker om folket.
Laggärningar hmm...kan man inte tänka att tro ger trosgärningar. Dvs. om handlandet till sitt ursprung kommer ur tron eller ur lagen...?
SvaraRaderaTanken på trosgärningar är inte alls dum!
SvaraRaderaKontrasten mot laggärningar är följande:
- judarna omskär sina pojkar på 8:e dagen, vilket gör dem till delar av förbundet och folket, dvs. i huvudsak jordiska angelägenheter
- kristna döper sina barn, vilket gör dem till lemmar i Kristi kropp - han har inte två eller flera kroppar, utan det är samma Kristus som levde, dog, uppstod och for upp till himmelen - och det renar ifrån synder. Det är inget en människa kan göra utan det är Gud som gör det.
På motsvarande sätt är det med påskmåltiden, som ger judarna del i förbundet och de kristna del av hans kropp; han som är det sanna lammet, liksom med de andra sakramenten. De är kraftfulla därför att det är Gud själv som "gör" dem, även om han agerar genom människor. Det är det som gör dem till en dårskap för de lärda, och en stötesten för judarna. Vi kan inte se, mäta och väga, liksom det går utöver löftena i det gamla förbundet eftersom de utverkar vad endast Gud kan göra - t.ex. förlåta synder. Det är därför Paulus menar att man inte skall söka sig till laggärningarna om man inte redan är jude och en del av det förbundet.
Mycket bra post...
SvaraRaderaHa det bra nu Stefan. Önskar dig allt gott
SvaraRaderaMaya
Tack för bra kommentarer, har väl egentligen inget mer att tillägga :)
SvaraRadera