En reflektion till

Denna gång tänkte jag vända och vrida på en text som många finner samtidigt svår och lätt att tolka. Inledningen till Evangeliet enligt Lukas.

Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga.

Vad kan han tänkas mena med att "många sökt att ge en samlad skildring"? Vilka är dessa, och hur har de gjort? Vad innehåller deras skildringar? Vi vet inte, men vi antar att åtminstone Markus var före, men fanns det fler?

"Så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare". Det förefaller alltså vara folk som försökt att sammanfatta och sprida vidare det som apostlarna berättat. Det verkar ju inte otroligt. Det glada budskapet spreds mycket fortare än vad endast apostlarna hade klarat av. Samtidigt står det klart att de centrala figurerna är "dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare", dvs. apostlarna. Det är deras förkunnelse som sprids, och nu har Lukas tagit sig an uppgiften att dra sitt strå till stacken.

Han skriver till Theofilos, som vi inte vet om det är en uppdragsgivare eller finansiär, eller om det är var och en av oss som är "vän till Gud". Ärendet är att läsaren skall "förstå att de upplysningar som du har fått är tillförlitliga. Vad kan menas med det? I antiken betraktade man normalt ett muntligt vittnesmål som mer trovärdigt än en skriven text. Varför skulle denna text vara mer trovärdig än om författaren själv skulle åka över och intyga det riktiga? Vi vet inte, men det kan ha med ett redan upparbetat förtroende att göra.

"efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det" Han har alltså gjort efterforskningar. Vi kan utgå ifrån att han talat med så många söm möjligt. Sannolikt med de flesta av apostlarna, med Maria, liksom med andra som varit med från början. Men hur kommer det sig då att han har det mesta av historier kring Jesus gemensamt med Markus? Litet kring Jesu barndom kan han ha fått ifrån Maria, men varför verkar det som om han lånar resten? Vad är det för undersökning han gjort egentligen? Har han mest skrivit av, och bara lagt berättelserna litet tillrätta - dels i någon ordning, och dels genom att slipa bort humöret hos Jesus och Petrus, samt att lägga till förklaringar av judiska seder och bruk? Vad för värde har det egentligen? Hur skall det kunna övertyga Theofilos? Läser man resten av evangeliet hittar man en klassisk antik biografi: en mirakulös födelse (gärna med en gudomlig härstamning), ett liv fyllt av segrar eller visdom och en ärofylld död - i detta fall uppståndelse. Var det det som behövdes? En uppställning som var välbekant? Är det vad som menas med "i rätt ordning"?

Läser vi både evangeliet och apostlagärningarna finner vi att de båda följer ett bestämt mönster. Vid en första anblick verkar apostlagärningarnas första del handla om Petrus, och den andra delen om Paulus. Men det finns ett mönster till. Evangeliet beskriver Jesu barndom och början av hans verksamhet i Galiléen. I nästa del beger han sig ut bland judarna också i Judéen, för att nå fram till målet i Jerusalem. Huvudpersonen är självklart Jesus, och det handlar om att föra ut budskapet till Judarna. I apostlagärningarna ser vi samma mönster, det börjar med kyrkans födelse i Jerusalem, och bland judarna, och berättelsen tar sig stegvis ut i världen, med målet i Rom. Det är den Helige Ande som är huvudpersonen. Rom är symbolen för att nå till världens centrum, och därmed ut i hela världen, liksom Jerusalem är judarnas centrum, varifrån man når alla judar.

"Rätt ordning" är alltså inte med nödvändighet tidsordning, utan en pedagogisk ordning, som visar oss hur Gud når fram till oss alla. Ibland måste man se helheten för att kunna se delarna...