Klostret

Jag skulle vilja tipsa om en dokumentär som gått på svt, som heter klostret. Det handlar om fem män med olika bakgrund, som skall leva med munkarna i 40 dagar. Deras resa är väldigt intressant. Och jag känner igen mig i deras sökande. Detta program bidrog till att jag började reflektera över mitt första andlig möte med Gud, vilket jag verkligen behövde påminna mig om..
Den senaste tiden har varit så hektiskt i våra liv, ja hela våren har varit en lång resa, med konverteringen och sedan nu i helgen bröllopet.
Nu börjar för mig det katolska livet på allvar. Och jag längtar efter stillheten och att umgås med Gud.. Samt att finna vad min kallelse är. Något jag ännu inte riktigt förstått på djupet. Det krävs stillhet och bön för att höra Guds röst.. Något som jag tyvärr försakat den senaste tiden.


Programmet finns här..

Nu är vi gifta

Blir ett kort medelande bara..
Bröllopet blev en succè, allt gick över vår förväntan.
Ett minne för livet..

Vi är nog många som skulle vilja vara med den 14/8, men inte kan! Se nästa post.

När man funderar kring äktenskapet är ofta de första tankar som dyker upp orden ur genesis; dels om att Gud skapat oss till sin avbild, till man och kvinna, och dels om att man skall lämna sina föräldrar och bli ett. Katoliker tänker ofta vidare på Jesu ord om att vad Gud har förenat, det får människor inte skilja åt.

Moderna människor kanske tänker mer på kärlek, och då ofta med romantiska inslag. Attraktion är många gånger starkt förknippat med förståelsen av kärleken. Även det finns i bibeln, där de populäraste ställena finns kanske i Höga Visan.

Judarna tänkte ofta äktenskapet som ett förbund. Det främsta av alla förbund är det mellan Gud och människor, det är modellen och förebilden. Här är ”kontraktet” (ur 2 mos 20):

Detta är vad Gud sade: Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. Du skall inte dräpa. Du skall inte begå äktenskapsbrott. Du skall inte stjäla. Du skall inte vittna falskt mot din nästa. Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Det är ett förbund som talar om kärlek. Ser vi det som förebild för äktenskapet kanske det kan förstås på ungefär detta sätt:

Jag visar dig min kärlek. Jag hjälper dig ur din misär och din utsatthet. Jag räddar dig ifrån dem som bara vill utnyttja dig, och inte vill dig väl. Tro inte att du får det bättre med någon annan. Håll inte på med bilder och fantasier kring dem. Det gör bara att vi inte kommer varandra nära, utan snarare kommer ifrån varandra. Sådant riskerar att sitta i länge. Påstå inte att du gör något för min skull, eller att du vill göra det tillsammans med mig, om det inte verkligen är så. Gör vad du behöver, men glöm inte att reservera tid också för mig. Vårda relationerna till släkt och vänner. Uppträd hederligt och var pålitlig. Var nöjd och glad med det du har, i stället för att vara avundsjuk på andra.

Kärleken kanske ändå inte är så abstrakt? Men kärleken innehåller också en längtan. En längtan så stor att Jesus sträckte ut sina armar på korset för att kunna omfamna oss. För att komma det litet närmare hänvisar jag till en gammal hymn, här inspelad en skärtorsdag, då den sjunges i många församlingar.

Texten, med engelsk översättning, finns här.
Då jag misstänker att någon läsare kan ha svårt med både latin och engelska kommer en svensk version (något bearbetad översättning) här.

På lördag gifter vi oss

Ja som sagt på lördag smäller det.. Då gifter vi oss klockan 14.00 i Kristuskonungens församling i Göteborg. Ni bloggare som vill komma till kyrkan är givetvis välkomna.
Jag är så galet stressad och nervös just nu..

Bed för oss.

Varför ser kristna så olika på Maria?

Anledningen till detta inlägg är att det återkommer en del missförstånd och oförståelse. Katoliker och protestanter argumenterar på något sätt som om de andra självklart borde acceptera sättet att resonera. Här försöker jag att beskriva det på ett enkelt sätt. Det jag försöker att ge är en enkel och grundläggande förklaring, för protestanter, av hur den katolska kyrkan ser på Maria och varför. Jag börjar med en ganska extrem, men inte ovanlig, protestantisk utgångspunkt.

En bibeltroende protestant ser på Maria utifrån de ställen där hon nämns med namn i bibeln. Då får man fram ungefär följande:

Hon var en ung flicka när hon fick besök av en ängel, som meddelade att hon skulle föda JESUS. Hon var oskuld och förlovad, men inte gift.

Strax efteråt begav hon sig till sin släkting Elisabet, som väntade Johannes döparen. Johannes kände igen JESUS, och började leva om. Maria levererade en vacker lovsång.

Den senare dogmen om Maria som Gudaföderska har ett visst stöd i texten om besöket hos Elisabet, där hon kallas ”min Herres moder”. Är man väldigt protestantisk kan man säga att det är Elisabet och inte bibeln som kallar henne så.

Hon gifte sig med Josef, och födde JESUS när de var på resa i Betlehem. Änglarna talade om det för några herdar i trakten som kom och hälsade på.

Några lärda män från någonstans långt bort hade räknat ut att JESUS skulle födas, så e kom också och hälsade på.

Som seden bjöd dem omskar de JESUS och gav honom hans namn, och eftersom han var först frambar de honom i templet, där de träffade några gamla människor som profeterade.

Kungen ville döda JESUS, vilket Josef, hennes man, blev varse i en dröm, så de for till Egypten tills det kommit en ny kung, varefter de bosatte sig i Nasaret.

Vid ett besök i Jerusalem tappade de bort JESUS, men hittade honom i templet.

Vid ett bröllop där Maria var med gjorde JESUS sitt första under – han förvandlade vatten till vin

Maria, och hennes andra barn, ville JESUS något vid ett tillfälle då han undervisade

Maria var med vid korsfästelsen, när man konstaterade att graven var tom, och när apostlarna väntade på den Helige Ande. I övrigt vet vi att hon flyttade hem till aposteln Johannes, varav vi kan dra slutsatsen att hon var änka eller frånskild. Josef var i alla fall ute ur bilden.

Vi vet inte när, var eller hur hon dog, men det borde numera vara ganska länge sedan. Det faktum att apostlarna inte i skrifterna ägnar henne något vidare intresse talar för att hon inte betraktades som någon speciellt viktig person. Då bör inte heller vi göra det.

Ingenting av detta förutsätter annat än att hon var en vanlig flicka / kvinna. Hon var säkert en bra kvinna och en god mor, och så hade hon den särskilda uppgiften att ta hand om JESUS när han var liten. Kanske säger lovsången som hon framförde hos Elisabet att hon hade goda bibelkunskaper, kanske bara att hon var inspirerad av den Helige Ande.

Ungefär så kan en protestantisk tolkning se ut. Den utgår ifrån bibeln, och håller sig till texten. Den lägger inte till något, men drar heller inte något därifrån.

En katolik håller med om textdelarna, men inte om tolkningarna. Det går att hitta många ställen där hon inte nämns vid namn, men det övertygar ingen protestant, eftersom varje sådant ställe kan anses betyda något annat, förutom att Matteus bekräftar Jesajas förutsägelse, men den säger, i minimalistisk tolkning, inte annat än att Maria skulle vara ung. Även kvinnan i uppenbarelseboken kan ges alla sorters tolkningar – av några ”utom Maria”, medan andra kan inkludera Maria som en oviss möjlighet bredvid andra tolkningar. Att hon är mor till den som skall bestiga tronen är inte tillräckligt, eftersom mor kan användas funktionellt, biologiskt eller som någon sorts metafor à la Moder Svea, och därmed betyda vad som helst.

Hur närmar sig då en katolik frågan om vem Maria är? Ett sätt är att ta texterna och läsa dem litet mer noggrant, och med utgångspunkten att hennes kallelse krävde något speciellt. Frågan är vad och varför, och svaret ligger i vad vi tror om Jesus. Det är alltså där vi måste börja. Men Josef kommer också med på ett hörn. Jag börjar med några observationer:

Jesus har tydligt EN Fader och EN mor. Det hänger också samman med att han i sig förenar en Gudomlig natur och en mänsklig natur, han är både Gud och människa.

Jesus är ingen oäkting, resultatet av ett snedsteg, eller liknande. Maria var inte heller någon sorts surrogatmamma. Det gör att vi bör betrakta Marias förhållande till Gud som en hustrus.

Hustrun till en kung, som samtidigt är moder till tronarvingen brukar få titeln drottning.

I Jesu konception (Marie bebådelse), förenas himmel och jord, det Gudomiga och det mänskliga. Gud närmar sig oss så långt att han i sin Son antar en mänsklig gestalt. Det sker i det dolda, i det tysta, i Marias inre att Gud förenar sig med oss.

Jesus förnyade livet genom sin uppståndelse. Han är den nye Adam. Han förenar oss med sig. Vårt liv förnyas i dopet. Därigenom blir vi Jesu bröder och systrar. Då är vi tillbaks till att Jesus har en Fader och en mor. Vi får be ”Fader vår…”. Vi får också kalla Jesu mor för vår moder.

Att Guds moder – modern till det förnyade livet, liv i överflöd enligt Jesus – bär på någon synd är svårt att föreställa sig.

Arvssynden kom in i världen genom den gamle Adam och Eva. Eva fick sitt namn eftersom hon skulle bli moder till alla. Hon är moder till alla syndiga människor. Maria är moder till det nya livet…

Det faktum att Jesaja nämner Maria innebär att hon är signifikant i förhållande till Jesus – de hör ihop. Det bekräftas av Symeons lovsång och profetia ”Ja också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.” Jesus bekräftar det också vid bröllopet i Kana, när han säger i den grekiska versionen, med min översättning: ”Kvinna, vad har det med dig och mig att göra? Min stund har inte kommit ännu.” I B2000 är sammankopplingen monterats bort, men i folkbibeln finns den kvar (Joh 2:4).

Gud räddade livet genom en ark i vattnet (Noak), och han gav löftet och förbundet att bäras i en ark i öknen (Moses). I båda fallen inuti. Jesus kom med det nya, och räddade, livet, och han kom med ett nytt förbund. Det nya livet och det nya förbundet (Jesus) bars i en ark (Maria). Det gör att vi kan hitta fler paralleller och metaforer i GT.

Termer som bror och syster anger inte endast en bestämd släktrelation, utan också att man står varandra nära. Den betydelsen är fortfarande vanlig runt medelhavet, och då framför allt i öster och i söder. I församlingen i Jerusalem kallar man varandra för bröder, och Maria sägs i Johannes 19:25 ha en syster med samma namn. Det var knappast vanligt att föräldrar gav två döttrar samma namn i Palestina på den tiden… När Jesus gav Maria och Johannes åt varandra som moder och son (från korset) skulle han ha gjort skandal om Maria hade haft andra barn, eller åtminstone andra söner. Han skulle ha brutit mot lagen. Såvitt framgår av texterna i övrigt var det inte hans uppgift.

Maria kan knappast ha haft Jesus som en sidouppgift, dvs. ägnat sig mest åt at ta hand om och uppfostra de barn som hon skulle ha haft med Josef. Det blir en inte särskilt förebildlig familjekonstellation, även om vi känner den ibland oss i dag – att något av de äldre barnen har en annan far eller mor, med åtföljande frågor om allt ifrån auktoritet till arv.

Josef hade helt klart för sig att Jesus är Guds son. Han förstod vilken uppgift han hade. Det var inte bara att ta hand om en extra unge, utan att ge resten av sitt liv för den uppgiften. Han var troende, och han väntade en lön i himmelen…

Maria behövde också en frälsare. ”… min ande jublar över Gud min frälsare…” Även om hon är fri ifrån synd så är hon fullt ut människa. Hon kan inte förena sig med Gud, utan Gud kan förena sig med henne, och han kan förena henne med sig. Hon behövde alltså också räddas ifrån denna världen.

Maria är alltså fri ifrån synd, Guds moder, allas vår moder i Kristus och himmelens drottning. Hon är jungfru och moder, dvs. förebild för alla kvinnor. Men hon är också förebild för alla människor i sin kärlek till Jesus, och i sin lydnad gentemot sin kallelse. Den sista stora frågan är hur hon kom upp till himmelen. Bibeln tiger om detta. En säker slutsats som vi kan dra är utifrån Jesu uppståndelse, och det är att hennes kropp inte mötte förgängelsen – det skulle strida mot att hon är moder till det nya livet.

Kan man ta bort något av dessa slutsatser eftersom de inte står direkt i bibeln? Jag tror inte det om man inte är beredd att förändra vad man tror om Jesus. Allting utgår ju ifrån vad man tror om Jesus. Om man t.ex. tar bort att hon är allas moder, så blir vi inte fullt ut Jesu bröder och systrar, om det inte innebär att vi måste kasta av oss det mest grundläggande mänskliga, dvs. att det förnyade livet inte är mänskligt, utan att vi blir någon sorts t.ex. änglar. Då blir Jesu mänskliga natur något tillfälligt, och inte något som han bär med sig, och man måste förändra innebörden i att vi vill förenas med honom. Paulus talar om att vi måste bli av med vår köttsliga natur, men han menar knappast kroppen eller det mänskliga, eftersom Jesus uppstod med sin kropp, och uppsteg till himmelen med den. Man hamnar i någon variant av att kroppen och själen eller anden skall skiljas åt. Enklaste sättet att tolka vår mänskliga natur är annars att se att det är våra naturliga begär och böjelser, och att vi inte ser längre än vad vi omedelbart kan erfara. Däremot kan våra kroppar förnyas, t.ex. så att vi blir av med våra krämpor. Jesus botade många, och vi ser helanden än i våra dagar.

Tar man bort att hon är ständig jungfru händer en hel del. Först naturligtvis att hon inte längre är jungfrurs förebild. Då vacklar en del av hennes allmänna moderskap, liksom de texter i GT som talar om jungfrur vid kungens hov som något ideal (kungen brukar ses som en metafor för Gud och vad han har sin glädje i). Hela tanken på jungfrulighet som ideal vacklar, trots att Jesus säger att människor skall göra sig könlösa (B2000) för himmelrikets skull, och att Paulus sätter det som ett ideal att vara ogift, t.ex. 1 kor 7:9 eller 7:34. I slutänden blir Jesus inte längre ett ideal, utan någonting ganska annorlunda jämfört med oss vanliga människor. Han kommer oss inte längre lika nära, och tappar därmed i relevans i våra konkreta liv.

Man kan gå vidare, och jag uppmanar er som läser detta att göra det, och att verkligen pröva det hela…

Behovet att äta mat?

Hur tänker ni kring vårt behov av att äta mat, kopplat till om det var Guds mening att att vi skulle göra så. Eller är vårt behov av mat en bieffekt av arvsynden?

Det finns ju dimension av att "var fruktsamma, bruka jorden osv" och det var meningen att människan skulle göra detta. Det blir ganska meningslöst att bruka jorden, bara för sakens skull utan att de del av dess frukter. Se 1 Mos 29. Detta sker innan syndafallet. Givetvis så beror det på hur man tolkar 1 Mosebok. Men jag vill iaf ställa frågan till er.

Behövde man äta även i evigheten? Och kommer man äta även i himelriket? Jesus talar om en måltid, där man ligger till bords, en fest osv, som visserligen kan tolkas i metaforer. Men är den helt tagen ur intet? Kan man tänka sig en tillvaro utan gemenskapen vid en måltid? Det är en viktig aspekt för alla människor, som förenar oss.
För bibeln talar inte om för oss, om det fanns en hunger även i evigheten, eller om den hunger som är kopplad till att vara beroende av jordens frukter, är en effekt av syndafallet.
Hur ser ni på detta?

Att helga vilodagen

Det är nog många som undrar vart det budet har tagit vägen. Men vi vet varifrån det kommer...

De äldre kanske kommer ihåg att söndagarna var tråkiga. Inga affärer fick ha öppet. När jag var liten var det vardag måndag till fredag, och på lördagen skötte man hushållet med städning, handling och matlagning. Lördagen som halvdags arbete eller skola avskaffades succesivt under 1950- och 1960-talen, dvs. arbetstiden minskade från 48 timmar i veckan i början av seklet till 40 timmar någon gång strax före 1970. Butikerna stängde tidigt på lördag eftermiddag, någon gång mellan kl 13 och kl 15. Det som var öppet var sådana fabriker som inte kunde stänga, det som hade med transporter att göra - bensinstationer, järnväg, flygplatser, hotell och diverse annan dygnet-runt-verksamhet som t.ex. sjukvård. Fritidsaktiviteter fanns det i alla fall, som restauranger, museer, teatrar och musik- eller idrottsevenemang.

Livet var litet annorlunda. Jag vill inte diskutera om det var bättre, utan fundera litet ur en annan synvinkel.

Det verkar som om alla dagar blivit mer lika varandra. Det är dans eller fotboll varje dag, och man går och handlar när som helst. Visst är det bekvämt och bra, men rytmen är borta. Jag undrar om vi inte egentligen behöver den...

Tanken bakom sabbatsbudet verkar vara enkel. Gud gav oss en rytm, och vi skulle arbeta 6 dagar, och vila den 7:e. Den skulle vi ägna åt Gud och åt familjen. De flesta regler kring det verkar ha tillkommit för att folk egentligen ville göra annat, och frågade var gränsen gick. Det ger känslan av tvång och instängdhet. Numera ser vi inte några skäl att lägga det på andra. Men är det utan konsekvenser? Är det inte så att välbefinnandet på något sätt flyr, och att stress kommit i dess ställe? Jag vet inte säkert, men för mig som genomlevt perioden verkar det i alla fall finnas ett samband.