torsdag 30 oktober 2008

Dags för lite bilder

Andakt under konfalägret











Johanna och Lucas bakar :)










Denna vaktar min maskin på jobbet :)











Så här ser Sleepaz ut







Hebreerbrevet

Av nån anledning så tenderar jag alltid att glömma bort detta brev. Och varje gång jag läser igenom det så slår det mig med häpnad, det är en stark bok, som jag läser alldeles för sällan.
Vet inte varför det är så, kanske är det felplacerat i Nt? Kanske borde ligga efter apostlagärningarna? :)

Och jag fastnade för ett kapitel som handlar om hur Guds relationen var under det gamla förbundet.
En överstepräst fick tillgång till det heliga templet en gång om året. Först var han tvungen att offra djurblod för sina synder. Sedan utfördes heliga ritualer, och sedan kunde han gå in i det allra heligaste templet och offra för folkets synder.

Och vidare till Hebreerbrevet kapitel 9 vers 11-14
"Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud"

onsdag 29 oktober 2008

Bibelstudie

Har lyssnat lite från Romarbrevet nu under eftermiddagen i hörlurarna på jobbet. Och kapitel 10 greppade tag i mig. Vet inte varför men, kände att jag skulle blogga lite kring den nåd som kommer av tron, kör två stycken olika böcker från bibeln, och kärnan i dessa är just detta att vi inte kan prestera oss fram till en tro, vi kan inte göra oss till för Gud. Endast i sonen är vi rättfärdiga. Sonen är den enda vägen till Gud.

Paulus säger:
"Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta.
Jag kan vittna om att de hängivet tjänar Gud, men de saknar den rätta insikten.
De känner inte rättfärdigheten från Gud utan strävar efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.
Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror"

Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller lagen skall leva genom den. (Rom 10:1-5

Jesus säger :
"Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda" (Matt 5:17)

tisdag 28 oktober 2008

Debatt om abort i Svt

Jag såg ett intressant program på tv, SVT:s nya satsning "Annas eviga frågor". Där medverkade Credoakademins Mats Selander och Markus Birro, samt Hanne Kjöller, inflytelserik liberal opinionsbildare och skribent på DN.
Birro kläckte ur sig en kommentar som jag fastnade för.

En skön kommentar om oss svenskar:
Men sedan är ju svensk självbild monumental. Det är Johnny Depp i spegeln varje morgon, fast det är Bert Karlsson som går ut genom dörren …” Han fortsatte: ”Har vi bestämt oss för något så är det så. Bara för att vi har bestämt oss för något i Sverige behöver ju det inte betyda att det är det bästa som finns i hela världen.”

Spana in prgrammet i länken nedan. Det är ett sevärt program.

Här (windows mediaplayer)
Här (realplayer)

Ateismens fall

Peder Thalens bok "Ateismens fall" är en bok som jag inom snar framtid tänker läsa. Här är ett utdrag ur den.

"Under 50- och 60-talen som attackerade Herbert Tingsten och Ingemar Hedenius en utbredd namnkristendom. Vapnet var en ateistisk ideologi. Den är nu (alltså 1997) avsomnad då den inte fyller något behov eftersom namnkristendom i praktiken är övervunnen i vår kultur. Ateismen kunde inte fylla ett andligt tomrum.Den ateistiska rörelsen hade religiösa övertoner med vision om en ny mänsklighet. Hos de aktiva förespråkarna fungerade ateismen som en religiös lära i en sekulär dräkt som dock var sannare lösning på den mänskliga problemen än den traditionella religionen.Idag är vetenskapstron inte längre levande. Den ateistiska rörelsens andliga grundval är raserad. Idag återstår en vilset blickande nihilism, ett kompasslöst drivande mellan tro på ingenting och tro på vad som helst. Förnekandet kan vare sig skänka mening eller hopp om befrielse.Det är svårt att förstå ateisternas genomslagskraft. I Hedenius fall berodde det inte på argumenten utan på en suggestiv kraft i ett enkelt tankeschema som gav ett skimmer av självklarhet. Man genomskådade inte hans bedrägliga klarhet skapad av verklighetsförenklade konstruktioner.Femtiotalets ateism var inget annat än en antireligiös ideologi i vetenskaplig förklädnad. Men Hedenius missade målet. Det var inte bibelns Gud han kritiserade utan en filosofisk kopia på samma sätt som skett sedan Upplysningen.Denna kopia är dock skapad av den västerländska teologin i symbios med antik förnuftsspekulation. Hade Hedenius påvisat felet i detta gudsbegrepp hade han gjort kyrkan en tjänst. Den lider nämligen av samma uttjänta intellektualism som den ateistiska rörelsen. Svenska Kyrkan har ännu inte dragit några lärdomar av egna och andra misstag. Man har fortsatt att saluföra den kristna tron i samma utnötta förpackning, nämligen som en livsåskådning jämställd med en ideologi.Kontakten har förlorats med den kristna traditionens insida, med den roll den faktiskt spelat i människors liv.[...] Tron var tidigare sammanvävd med ett sätt att leva där tilliten till Gud inte vilade på ett abstrakt antagande utan kunde föreligga som en konkret erfarenhet av att vila i Guds hand, där olika vardagliga händelser sågs som en bekräftelse på Guds närvaro i de egna livet.Både för den kristet engagerade och den gudssökande människan i allmänhet är därför “religionens död” en positiv händelse. [...] Kyrkan riskerar att bli ett sista reservat för den urvuxne Gud, som den övriga kulturen redan lämnat bakom sig.Av femtiotalsateismen återstår en död ideologi med allmän fientlighet mot den kristna tron, ljummen och sval, gränsande till likgiltighet. Denna namnateism är en av grundvalarna för den nihilism som vårt samhälle lider av."

lördag 25 oktober 2008

Teologens fara!

"Det har funnits människor...som har blivit så intresserade av att bevisa Guds existens att det inte längre bryr sig om Gud själv..som om vår himmelske Fader inte gör något annat än just existerar!
Det finns dem som varit så upptagna med att sprida kristendomen att det inte ägnat Kristus en tanke.
Hjälp! Detta kan man se i andra sammanhang. Har ni aldrig stött på en bokälskare som trots alla sina första utgåvor eller signerade exemplar har förlorat förmågan att läsa dem? Eller dem som arbetar med välgörenhet som har förlorat all kärlek till det nödlidande.
Detta är den mest förrädiska av alla fallgropar. "

C.s Lewis från boken "Den djupa glädjen" Sid 18

fredag 24 oktober 2008

Synen på oss kristna

Då jag varit icketroende större delen av mitt liv då vill jag delge lite tankar som jag hade om kristna innan jag själv blev frälst.
Då jag haft kristna som gick i min klass i grundskolan så har detta format min bild av kristna tror jag.
På nått sätt så uppfattar jag att kristna var en typ av människor som var lite mer "rediga" än mig. Man svärde inte, dock fick man säga andra ord istället för "helvete"
Man rökte inte, man drack inte. Man var helt enkelt en duktig människa. Och jag hade bilden att man på nått sätt måste bli sådär duktig för att ens kunna bli kristen. Även en massa lagar och förbud trodde jag var det viktigaste i den kristnas liv. Allt som inte hade med kyrkan att göra var synd.

Fast när jag själv blev kristen så insåg jag att det var tvärtom för min egen del. Jag är så kass på att ta hand om mig själv, och därför behöver jag Gud mitt liv. Det börjar liksom inte i den andra änden. Att ödmjuka sig inför Gud och inse sitt behov av av Gud.
Men jag uppfattar att den bilden av kristna som jag hade den möter jag ofta på även nu som kristen själv.
Varför är det så? Jag tror verkligen inte att det bara är taget ur luften och lögn? Jag tror verkligen att många kristna beter sig så? Gör jag det själv nu som kristen? Jag tror definitivt att det är viktigt att vara en god förebild som kristen. Men hur blir det om ödmjukheten saknas? Finns det en risk att det blir så när man bara umgås med andra kristna? Finns det risk att man utvecklar ett "vi är en elit" som lever bra och dem andra som inte har Jesus i sina liv dem är syndare?

Jag tror att vi kristna måste visa våra icke kristna medmänniskor en ödmjuket och visa vad en sann kristen tro handlar om. Vi måste blotta våra svagheter och visa att vi inte på något vis är bättre människor är dem icke kristna. Många ber om väckelse och väntar ivrigt. Tyvärr tror jag inte det kommer någon väckelse så länge människor har den bilden av oss kristna som idag finns.

Jag tror att vi måste ta Matteus 25 på allvar. "Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig"
Gör jag det där lilla extra för mina icke troende medmänniskor? Märks det på mig att jag är kristen? Är jag ett ljus i detta samhället? Är jag ett salt? Jag tror vi alla behöver ta oss en funderare kring detta.
Jag tror vi behöver byta ut vårat sinneslag mot Jesus sinneslag och känna den där brinnande nöden för våra medmänniskor. Vi behöver visa oss svaga. Det finns en sådan otrolig kraft i Guds ord som verkar i oss när vi blottar våran innersta hjärta för våra medmänniskor. Att erkänna ungefär så här för en icke kristen kan få ett otroligt genomslag. "Jag är en syndare, jag är inte på något sätt en mer redig människa än dig som inte är kristen, jag måste ha Jesus i mitt liv. Då blir jag ren, men inte av egen kraft utan av den kraft Jesus ger mig."
Jag påstår inte att jag är där nu, men på något sätt så tror jag att det är den vägen vi måste vandra. Det är den vägen jag vill vandra.

torsdag 23 oktober 2008

Birro är en intressant herre

Läs om hans väg till Gud som han fann i dem katolska kyrkorna i Rom.

"Det här är en bekännelse. Jag kommer ut ur garderoben. Det här är något som drabbat mig, som en sjukdom man blir frisk av. Jag har blivit katolik"
http://www.marcusbirro.se/bloggen/?p=915

onsdag 22 oktober 2008

Utmaning

En utmaning från Iskra.
De regler som gäller är:

¤ Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.
¤ Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
¤ Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.
¤ Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.

Väljer lite info som inte handlar om tron denna gången då.

1. Jag har en son på tre år, en flickvän och en hund (som ingår med flickvännen)

2. Jag har varit aktiv i legaliserings aktivism gällande cannabis, vilket innebär att jag skrivit insändare och dylikt. Samt rökt denna ört under ett par år.

3. Jag har spelat ishocky och fotboll hela mitt liv, jag har varit med i Tv-pucks lagets utaganingar som 15 åring. Samt spelat sverige-pucken.

4. Jag har gjort militärtjäntst på en Leopard 121 Och jag blev lite hänförd av dessa 55tons monster får jag erkänna. Man kanske aldrig kan förklara hur känslan är att sitta i en stridsvagn och känna den enorma kanonens kraft, dock lyckas några finska lumpare fånga lite av denna känsla. Se här

5. Jag kör en Renault megane (visst är det gubbigt)

6. Jag har spenderat alldelses för mycket tid på datorspelet Counter-strike och quake3. Men jag var ganska bra på dessa spel :)

7. Jag spelar gitarr, jag kommer aldrig sluta lyssna på Iron-maidens plattor, jag gillar Reggea, jag gillar tung psytrance, jag gillar opera, jag gillar sakral kristen musik (1400-1600 tal)
Med andra ord har jag en bred musiksmak tror jag :)


Utmanare : Min pastor Krister Hultberg Och Råslätts Pastor Jonas Melin samt Havsprinsessan

tisdag 21 oktober 2008

Bloggtips

Väldigt bra skrivet av bloggaren Pontus. Jag känner verkligen igen mig i detta han skriver. Visst vill man verka frommare än man egentligen än ibland. Klockrent!

Spana Pontus härliga blogg här
"....Många gånger har jag suttit i kyrkan och frestats att försöka verka lite mer from och övertygad än vad jag egentligen är. Kanske har jag stönat lite extra mycket när vi bett tillsammans, kanske har jag med munnen tackat för mer än vad mitt hjärta känner. Jesus varnade oss för just den typen av hyckleri (Matt 6:5)...."

måndag 20 oktober 2008

Då var man tillbaka igen

Efter en fullspäckad helg med konfirmanderna är man tillbaka igen på arbetet. Att vara ledig en dag till skulle inte vara helt fel då jag var mycket trött i morse.
Men det var en mycket trevlig helg, ungdomarna är väldigt duktiga och trevliga. Trots att dem är 50 st ungdomar så tycker jag att vi ledare hade bra pli på dem.

torsdag 16 oktober 2008

Konfaläger

I morgon skall jag åka med som ledare för konfirmander, det skall bli grymt kul, då det är första gången jag är ledare.
Är en väldigt stor grupp på nästan 50 ungdomar i år. Det lär bli full fart.


Sen ett länktips med Anders Piltz som är läsvärt.
http://www.dagen.se/dagen/ViewKronikor.aspx?KronikorID=11&article158890

tisdag 14 oktober 2008

Länktips

Jag använder mig ofta av en riktigt bra sida när jag debatterar. Jag råkar ju vara en sådan person som inte nöjer mig med lite info om en viss sak.
Tex vilka var Fariseerna egentligen? Är det en rättvis bild som kyrkan förmedlat om fariseerna? Var alla så egenrättfärdiga och hårda?
Vilka judar hävdar att människan blir frälst genom goda gärningar? Lärde fariseerna självfrälsning?
Ofta framställs det kristna evangelet som fariseismens motsats. Och det är säkert så som bilden av fariseismen till stor del formats. Som den tänkta (få kristna har studerat fariseernas egna skrifter) motsatsen till kristen tro.

Vilka var egentligen Sadukeerna?
Man kopplar vanligen med rätta samman saddukeerna med den judiska aristokratin (rik adel) . Inte alla aristokrater var saddukeer. Men troligen var alla saddukeer aristokrater. Om aristokratin vet man en hel del. Saddukeerna bodde i Jerusalem. Saddukeerna var få till antalet men inflytelserika. Deras "bas" var templet. Man var allierade med Romarna och gick deras ärenden. Jesus ger sig på dessa, han anklagar dem för att vara som vackra gravstenar men ruttna insidan, dem har mutat sig till makten, men trots detta så tronar dem över Israels stammar.

Sen har vi esseerna som var den tredje gruppen under Jesus tid. Essernas skrifter är dem man hittat i Qumran grottan. Dessa fynd kastar nytt ljus över nya testamentet och ger svar på massor med frågor.
Man vet tämligen väl hur livet var inrättat för esseerna och vad de trodde på.
För övrigt var esseena en tämligen marginell grupp i det judiska samhället. De spelade ingen framträdande roll politiskt och satte inga bestående spår i samhället för övrigt.
Dem levde ett hårt och asketiskt liv, man höll sig bara till sina egna och var en sammansluten sekt.

I bergspredikan (Matt 5:43) har Jesus möjligen esseerna i Qumran i åtanke när han citerar uttrycket: "Ni har hört det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende."
Ingenstans är hat av fienden föreskriven i Gamla Testamentet. Däremot finns det i qumranförsamlingens föreskrifter.
Qumrantexterna visar att Johannesevangeliet hör hemma i judisk miljö. Språket och bilderna med kontrasterna, ljus - mörker, liv - död, finns också i Qumran. Esseerna kallade sig förresten för "Ljusets barn".

I ljuset av Qumran är det tydligt hur judisk Jesus var. Jesus förvaltade det judiska arvet
Samtidigt står det klart hur unik Jesus är, i synnerhet när det gäller anspråket han gör i sin person.
Liksom församlingen i Qumran levde Jesus i Gamla Testamentets värld. Metoder som liknar varandra använde han i bibelstudiet. Men han lade ut texten med en egen auktoritet - och kom till andra slutsatser. Enligt Jesu undervisning talar Gamla testamentet om honom själv. För qumranesseerna däremot handlade texterna i det närmaste uteslutande om dem själva. De var den utvalda resten som Gud räddar inför slutstriden och världens slut.
Det skiljer och förenar honom och esserna. Jesu var jude - inte den förste kristne. Men han gjorde anspråk på att vara Israels Messias och världens frälsare.

Spana in denna sidan om du tycker detta verkar intressant. Jag lovar det är det, Nya testamentet får ett helt annat djup när man förstår konfilkterna mellan det judiska sekterna. Jag har klippt in en del text därifrån till denna artikel.

http://www.tyresopingst.se/Darash/dar-tro.htm

lördag 11 oktober 2008

Kalken

Mark 10
Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?"
De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas.


Den här tycker jag är lite svårtolkad. Kalken som jag har förstått var fylld av mänsklighetens samlade syndaskuld och och Jesus dricker upp denna. Men sedan säger han att även lärljungarna skall dricka samma kalk. Vad menas med detta?

Artikel

"För mig är kampen mot ungdomsvåldet och missbruket bland tonåringar den viktigaste frågan som vi kristna borde samla oss omkring. Det handlar om kristen närvaro bland tonåringar."
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155478

En bra artikel skriven av Stefan Swärd. Värd att läsa.

onsdag 8 oktober 2008

Syndens natur

Fick en fråga av en ateist att förklara vad synden är utan att ta till bibliska citat. Så här blev det. Har låtat lite tankar från Cs Lewis. Vad anser ni om detta? Vilka tankar har ni? Ge eran syn :)

"Om vi tänker oss människans alla drifter som tangenter på ett tangentbord, hunger, sexualitet,kärlek, ilska, begär osv. Vissa av knapparna är svårare att handskas med, hunger,sexualiteten.Tex ett missbruk är en sådan sak, då trycker vi på knappen mot våran vilja. Vi vet innerst inne att det är dåligt för oss, ändå kan vi inte låta bli att trycka på knappen som gör att vi drogar igen. Hur många vet inte innerst inne att dem borde sluta röka/snusa men likförbannat klarar man inte det. Man vill men har inte styrkan att klara det.
Eller tex ilska, trots att man lovat sin fru att inte brusa upp så gör man det igen, man känner en inre skam för det. Man vet en rätt väg som man borde handla.
Även kärlek är en sådan sak, moderskärleken för det lilla barnet är en stark drift. Men om modern ger barnet för mycket kärlek och har svårt att släppa ifrån sig barnet då kan barnet ta skada av detta överbeskydd som äldre. Så även i kärleken så har vi något som talar om för att oss att sluta trycka på knappen.
Det finns något i människan som talar om för henne en rätt eller en fel väg att handla, vi har en inre lag inom oss, detta skall inte förväxlas med vad som är moraliskt rätt i det land man bor tex.
Ett exempel är den tyska soldaten som går över till amerikanarna och börjar kriga för dem. Tyskarna tycker detta är avskyvärt, men amerikanarna tycker han är en kämpe och hjälte. Själv så känner soldaten att han gör det "rätta".
Människan vill göra det rätta för sig själv. Det finns en 'tryckning på tangentbordet som vi vet innerst inne är rätt.
Men har inte förmågan att av egen kraft göra det att kunna knappa in rätt på tangentbordet.
Människan kan här komma till en punkt i sitt liv då hon tappar förtroendet för sig själv, man liksom orkar inte med sig själv i sin eländighet. Gång på gång har man försökt att fixa det. Det är i detta stadium ofta människan ger upp sig själv och ber till Gud. Tyvärr så är det många som inte orkar med dessa känslor utan bedövar sig med sprit,droger. Vilket hjälper kortsiktigt men inte i det stora hela.
Detta är det som vi kristna kallar synden i människan. Den verkar i oss på ett sådant sätt. Den kristna frälsningen börjar här, man ger upp sin stolthet och låter Gud hjälpa oss i detta. Man förstår sitt behov av Guds hjälp. Och hur man kommer till den punkt det är ett mysterium, men Gud gör sitt verk i människan här. Det finns såklart många väger till Gud. Men min väg gick till på ett sådant sätt."

måndag 6 oktober 2008

Bloggtips

Här är ett asbra inlägg från Iskra som jag tycker ni skall läsa. Väldigt fina tankar, tänk att man har så begåvade debatörer med sig på flashback
Om inte annat är det en välsignelse :) (nu räcker det med beröm)

söndag 5 oktober 2008

Uppmuntrande möte

Min församling hade besök av Jonas Helgesson idag på en föreläsning. Det var en upplevelse utöver det vanliga får jag säga. Otroligt inspirerande kille som utstrålade en härlig livsglädje. Man vill liksom bara krama om denna härliga kille. Det var en fin eftermiddag han bjöd på med mycket skratt och gråt. Jag blev väldigt berörd av detta.

Han är också författare till boken "Grabben i kuvösen bredvid"
Hemsida

lördag 4 oktober 2008

Religösa tecken

En del människor ser ju Gudomliga tecken lite var som helst, Jesus i toaletten (källa), stigmata osv, Allah i frukten (källa)

Men här är en bild som var lite cool alltså (om den nu är äkta) Men med tanke på den enorma väckelse som drabbat Syd-Korea (40% av befolkningen räknas idag som kristna) så kan jag inte bara släppa denna bilden, även om jag brukar vara lite skeptisk till vissa sådana tecken.



Bibelmix

Ords 14:31
"Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom."

Ords 28:27
"Den som ger åt den fattige skall inget sakna, den som blundar drabbas av mycken förbannelse"

Matt 25
"Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig."

"Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig"

Tankvärda verser. Jesus hjärta bultar för människor som lider. Gör mitt hjärta det? Gör ditt?

torsdag 2 oktober 2008

onsdag 1 oktober 2008

Var det roligare förr?



Detta är nog bland det roligaste som gjorts i svensk tv. Det som gör den extra rolig är att Cleas Ericsson har kommit på alla uttryck själv, det är alltså inga dialektala låneord :)
Jag vet inte men, antingen så börjar jag bli gammal. Jag ser inte den kvaliten på programen längre som vi tex såg i Macken, En himmla massa program tex, även nöjesmasakern och flexnes var mkt roligt, även Kurt Olsson.
Vi har visserligen 90-talets ironiska humor med Henrik Shyffert,Robban Gustavsson i spetsen, som är roligt. Hela 90-talet är ett enda stort citerande från tex Nilecity för min del.
Fast dem kommer inte i galenskaparnas klass, även John Cleese "Pang i bygget" är en klass för sig.

Vad anser ni? Börjar jag bli gammal, eller har helt enkelt humorn urvattnas i media? Den humor vi har idag är lite råare,i det slag vi ser i parlamentet tex. Är det lika kul som några av dem gamla programmen jag nämde?